Spelledarens sida

The one who tell the stories rule the world

Ett äventyrsuppslag

Dörren till värdshuset Den glada grisen öppnades och in steg en vinterklädd man i lång rock och hatt. Krigaren Sikandergul tittade på mannen medan han med bestämda steg gick över gillestugans golv fram till värdshusvärden. Sikandergul vände blicken och såg på sin vän, alvjägaren Limas Targol, för att se hans reaktion. De båda äventyrarna tyckte något kändes bekant med den okände mannen men ingen kunde placera bredsvärdet på det. Kanske var det hans gångstil, kanske hans kläder eller också var det något med hans aura som de kände igen.

De båda äventyrarna tänkte inte mer på saken utan fortsatte läppja sitt ännu varma te från lågländerna. Den 100 gradiga ångan från vargbärsteet hade lagt sin arom över bordet när Sikandergul rullade ut pergamentrullen de införskaffat med sina sista silverdaler. Mannen i hamnen hade vid guden Ogur svurit på att den skulle visa vägen till Dimmornas grotta för den som var klipsk nog att knäcka koden som var skriven på kartan. När de efter ett krogslagsmål tidigare på kvällen stillsamt hade vandrat runt i hamnkvarteren hade blivit erbjudna att köpa kartan, väcktes deras tidigare sövda äventyrslusta såpass mycket att de begav sig till ett värdshus de inte var portförbjudna hos i hopp om att kunna samla ihop ett äventyrargäng för att knäcka koden och hitta den välkända grottan.

Sikandergul hade som andra son till en bonde ingen rätt till gården utan förväntades vid vuxen ålder söka sig bort från familjen. Han gjorde som de flesta i hans situation och tog värvning i armén och kriget mot grannlandet bröt ut för fyra år sedan, på våren strax innan Sikanderguls för sextonde gången skulle fira sin födelse.

Limas Targol var en halvalv vars blodsblandning gjorde att han aldrig kände sig tillfreds vid sin uppväxts marker. Han kände att han inte riktigt hörde hemma där och vände blicken bort från skogen så ofta han kunde. Han växte upp med sin alviska moders stam och fick från unga år träning i både fäktkonst och pilbågsskytte och hade framtiden klar för sig. Han skulle överta sin moders broders roll som skogsvaktare i den del av skogen där stammen livnärde sig. Modern hade aldrig berättat särskilt mycket om hans far, mer än att han var en krigare från människornas stam

Sikandergul och Limas Targol hade mötts i kriget då den spillrorna av den enhet som Sikandergul tillhörde tog hjälp av alverna för att fördriva fienden från Radlandshöjderna. Det var en dyrköpt seger för människorna, då skärmytslingen blott lämnade två överlevande; de två som nu satt runt det aromfyllda bordet på värdshuset Den glada grisen.

I samma stund som de ärrade krigarna rullat ut pergamentet kom den vinterklädde mannen mot den och

“Berättelsen från Värdshusvärden förtäljer att ni två skola vara de som besitter kartan till den grotta vars dimma aldrig går ur.”

Sikandergul försökte med sin kroppshydda dölja pergamentet så gott han kunde och tillbakavisade främlingen så gott han kunde

Föregående

Om reglerna

Nästa

Husregel: Bonus Tokens

  1. Henke

    Alvjägaren ? Jagar han alver ? 🙂

    • Det svenska språket är lite fattigt ibland. Om man säger ”fiskarna”, menar man då de fjälliga varelserna som lever i vatten eller de humanoider som hämtar upp dom med syfte att konsumera dom? Tanken var att det skulle vara en jägare med alviskt blod (som ju faktiskt framgår längre ner) men eftersom texten är kategoriserad som Äventyrsuppslag kan det likagärna vara det andra alternativet.

  2. Magnus

    Det låg iallafall ingen död skolad man på värdhusgolvet.

Kommentera

Är du en robot? * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén